söndag 2 januari 2011

Idrottens svans Del 2


Nya funderingar kring idrottens svans.


Satt igår och tittade på en del reprisbilder från den berömda matchen i förrgår dvs. AIK -DIF och reflekterade då över hur dif-arna efter matchen åkte fram till kortsidan där dif-fansen satt. Spelarna ställde sig i solfjädersformation och började klappa klubborna i isen under fansens jubel. Efter klapprandet tog varje spelare sats mot sargen, vände baken till, hoppade upp och under fansen ännu högre jubel tacklade sargen där den glada julhälsningen "GOD JUL HORUNGAR ” hade spänts upp. Vackra gester av både spelare och hängivna fans.
Men ?????????
Vad tänkte Daniel Widing som själv hamnade i bråk eller Kristofer Ottosson som klart deklarerade att han inte vågade ha sin familj på läktaren. Hur kände sig lagkaptenen Jimmie Ölvestad när han vädjade om lugn så att matchen kunde fortsätta.
 Ja vad tänkte var och en av spelarna efter alla skandalscener. Lycka över tre poäng eller skönt att de fortfarande lever. Det är naturligtvis inget vi får veta utan kan bara spekulera i deras tankar.
Intressantare är fenomenet att alla lag åker fram till sina fans och tackar dem med olika gester oavsett vad de "hängivna" har ställt till med. AIK fotboll har kanske den vanligaste gesten. Den man står sida vid sida, vilt viftande med armarna i luften och sen, likt en säck potatis, sjunker i hop och reser sig i ett vågmönster. Vågmönstret upprepas snabbare och snabbare under publikens ååååååhhhhheeeejjjj.

TREVLIGT?

Ja, när Mjällby, Häcken eller liknade lag gör det är det trevligt därför att deras fans "jävlas" inte . Sällan får klubbarna böta för otillåten pyroteknik på läktarna. Möjligen någon gång när de är i storstäderna och vill visa att de inte är en " jävla massa bönder" för att citera våra " bänglars" klackramsor. 

Men hur tackas vi vanliga fans.

Ta Råsunda som exempel. Brorsan och jag har gått på AIK:s matcher sen Hedenhös tid. Vi har säkert haft våra platser: entré 103,trappa 4 rad 15 plats 27 och 28 i femton års tid. Där har vi suttit och glatts i medgångar och deppad i motgångar. Vi har troget gått med på att betala de ständiga prishöjningarna med motivering att det går till AIK "vår stolta klubb" (citat). Brorsan är ständig medlem. Själv är jag passiv medlem efter en disbyt i det förgångna.
Vi har varje gång det getts tillfälle köpt aktieposter för att hjälpa till och bidra med våra strån till AIK-stacken och för att stötta klubben " som vi älskar " (mera citat) . Mitt företag har vid olika tillfällen under åren lopp ställt upp som sponsor. Kort och gått vi har bidragit. Detta gäller alla som sitter runt oss. De har haft sina platser lika länge som vi. Känt samma glädje och vilja att stöta AIK i med och motgångar som vi vill.
Vårt tack är som smulorna från de rikes bord. Laget passerar oss sakta gåendes och vinkandes mot oss. Vi står lyckliga och vinkar tillbaks. Som vanligt är ju lyckan kort. De passerar oss utan att stanna för att snabbt komma till sina "verkliga fans" och få utföra sin våg för dem. Detta trots alla bengaliska eldar, bomber, stenkastningar mot poliser, Förstörelse av motståndarnas bussar osv. osv. osv.
Hur kan det bli så här undrar man. Ska man verkligen bli förbannad på denna enkla förbipassering av laget och nöja sig med den lilla vinken vi får. Givetvis inte .
Tänkte så här.
Brorsan och jag betalade förra året 4300 per styck för våra årskort. Det är  lika med 8600 kr. Vi har handlat lite AIK prylar så säg att vi lagt 10,000 kr under året. Vi har åkt på några bortamatcher och gynnat bortalagets kassa. Vi har bidragit till en positiv kassa.
Vi beskriver två huliganer på "norra stå" på samma sätt. Vi tar den jag såg med den bruna tröjan vilt slåendes med tifoflaggans käpp  och den med den gråa munkjackan som hoppade upp och ned på någon som låg mellan stolsraderna.
De betalade troligen omkring 1000 kr per skalle =2000 kr för sina platser på" norra stå". Anta att de är med i bengalgänget, stenkastargänget mm då har de hjälp till att skaffa AIK skulder på i storleksordningen 1,3 miljoner. I den summan är bl.a. stenkastningen på Uefa delegaterna, spelare och ledare i Levskij Sofia samt demolerade deras buss. Notan för dessa bedrifter blev 550 000 kr.
Enligt ovanstående reflektion kan man ju undra vem laget skall göra vågen för vi eller "norra stå".
Jag hör invändningarna från vän av ordning." Hur kan jag veta att det är alla på "norra stå" som jävlas.”Det kan jag naturligtvis inte veta men en sak vet jag säkert och det är att ”jävlasgruppen” finns gömd bland de justa fansen." jamän "säger någon " inte kan man väl dra alla över en kam." Svaret är givetvis nej men ändå?
Så länge inte klubbarna kan skilja agnarna från vetet måste man dra alla över en kam. Hur länge ska man omhulda" norra stå" så att idioterna kan gömma sig där. Hur länge skall man höra ansvariga för säkerheten ropa på mera resurser. Hur länge ska man stå ut med att höra käbblet om vem som ska ta ansvar var. Klubbarna skyller på att de inte kan ta ansvar utanför arenan och polisen säger att klubbarna ska ta mer ansvar och politikerna säger att alla ska ta ansvar bara det inte kostar något. Efter varje intermetso haglar förslagen om åtgärder. Det hotas med tomma läktare, biljetter till enbart hemmaklackar osv. Men vad händer. Efter en tid glöms allt och idioterna får tid att smida nya planer, allt i vetskap som jag sagt på flera ställen INGET HÄNDER. Framför allt drabbas inte de skyldiga.
Jag nämnde ovan att man ropar på mer resurser och det kan det säkert behövas . Men att ta fram och bestämma nya lagar och förordningar tar tid, därför får man väl använda de som redan finns.
Här har jag i all enkel funderat över några. Jag har inte kollat vad juridiken säger men om de blir konkreta så måste de ju naturligtvis granskas av jurister.
Vad händer om klapp o klang sätter sig ned i Humlegården och börjar festa på medhavda ölflak och lådviner.
Antagligen skulle vi bli avbrutna av ordningsmakten ditkallad av någon sur medborgare som missunnar oss vår fest. Beslagtagning av ölen och vinet fick vi räkna med och givetvis böter och avhysning.
Vad händer med våra gnagare som sitter i Solparken, parken mellan Råstavägen och Tottvägen eller på de sista outgrävda vikingagravarna vid Östervägan. Oftast ingenting. De får sitta där i lugn och ro och ha sin förfest utan några yttre störningar. Varför sätter inte polisen in resurser där. Det måste ju vara lättare att hantera dem i dessa mindre grupper.
Ska jag gå in på krogen och vakten misstänker att jag druckit någon avvisas jag. Varför sker inte det vid Råsundas entréer? Det skulle gå att ha effektivare nykterhetskontroller vid entréerna och vara tuffare vid utsorteringen av alkohol eller drogpåverkade individer.
Före varje match kommer ett gäng skränande, packade idioter i en vinglig marsch. De vrålar AIKå, AIKå, AIKå med ölburkarna i högsta hugg. Har själv sett dem vid de flesta matcherna när de passera oss. De kommer oftast från Östervägshållet och knallar på lugnt utan att bli antastade av ordningsmakten. Varför avhyser man inte dessa
individer? Anledningen torde ju vara uppbenbar, berusning på allmän plats. Tillslaget borde väl ske innan de hinner ansluta sig till de övriga på planen framför "norra stå". Hinner de fram dit blir de ju en större grupp och mer svårhanterliga. Det glada tåget består nästan alltid av samma personer så det borde vara lätt att registrera dem.
Bombmannen avslöjades av en visserligen illegal med dock välriktad kamera som skildrade hans väg på Drottninggatan . Filmen visade även hur de skrämda människorna rusade omkring vid smällen. Kamerorna vid Stureplan noterar varje rörelse, händelse som sker där Kort sagt, kameror finns överallt . Utvecklingen mot vårt kameraövervakade samhälle är någonting jag inte gillar men måste nog ändå acceptera det i den verkligheten vi lever i.
Detta resonemang leder in på övervakning av "norra stå". För många år sen stod en tidigare hockeylegend  och hade koll på vad som hände i klacken. Den idyllen kan vi nog inte återskapa utan får nog överväga kameraövervakning. Är det så orealistiskt att ordna en effektiv kameraövervakning av "norra stå" både mot läktaren och ut mot ingångarna. Vad är det som hindrar det . Lagen eller kostnaderna. Hur pass effektivt system hade man fått för årets bötessumma på 1,3 milj.?
Ta i med hårdhandskarna mot Black Army och likställda organisationer . De är oftast de sanna fansen som brinner för klubben och är väl de som känner idioterna bäst . Se till att de rensar i medlemsregistret och utestänger rötäggen. Se även till att de meddelar AIK vilka typerna är så AIK kan vidta nödvändiga åtgärder mot dem med ex. avstängningar etc. som följd
De man stänger av, varför ska de ha tidsbegränsade avstängningar? Utdöm längre avstängningstider i svåra fall livstid.
Om jag i det privata missköter mig som medlem i någon organisation så blir jag avstängd och utesluten, även på livstid. Varför gäller det inte idrottsvärlden?
Sammanfattningsvis känns det inget kul att vara den där präktiga supportern som alltid lojalt följer klubben, när man vet att nästa match kanske ska spelas för tomma läktare. Vi är trötta på:
 Att pyrotekniken så lätt kan smugglas in på läktaren utan att det åtgärdas bestämdare.
Det är ju nästan alltid på samma plats de användes. D.v.s. i en ring strax ovan mittingången på "norra stå" . Det är väl bara en tidsfråga när någon raket felriktas och hamnar på vår läktare med eventuella personskador som följd.
 Att våra pengar användes till att betala de dryga böterna som man tydligen får räkna med varje år.
Att Råsunda med omnejd förvandlas till en krigsskådeplats runt” högriskmatcherna ” Tjutande polisbilar, hovrande helikoptrar, hundratals kravallklädda poliser med både hundar och hästar 
Att man riskerar liv och lem om man är på fel plats vi fel tillfälle som det så vackert heter

Jag kan fortsätta och räkna upp fler attsatser men tycker att ovanstående räcker en stund.
Ska sporten överleva och stoppa flykten från oss som härdat ut längst måste man sätta sig ner ni innan fotbollen sparkar igång. Man måste sluta daltandet med fansen och kräva lojalitet och avståndstagande från pöbeln i handling och inte bara i ord . Det har man hållit på allt för länge med utan resultat . Nu fordras hårdhandskar och inga visor.
Under tiden detta sker kommer jag att överväga att skaffa Canal+ säsongskort för 169 kr/månad. Det blir merkostnaden för att se alla allsvenska matcher och slippa allt tjafs. För att känna lite närhet får jag väl öppna balkongdörren och höra sorlet av publiken.
janne




   




   



Idrottens svans Del 1

Hej

Har inte skrivit på länge men nu känns det angeläget igen.
Igår gjorde jag något jag aldrig gjort i hela mitt liv och då menar jag aldrig.
Jag lämnade en idrottsarena innan slutsignalen . Oavsätt resultat har jag tålmodigt inväntat slutsignalen innan jag lämnat läktaren.
Men igår hände det alltså.
Det här var vad som hände.
Ove och jag träffades på Greken för sedvanlig pilsner och någon grekisk maträtt. Redan på tunnelbanan in till globen kändes det som något var på gång. En konstig känsla spred sig i kroppen men jag tolkade det som att det var derbynerverna som gjorde sig påminda
Vid gången från tunnelbanan stod det huttrande matchvärdar och delade ut flygblad som manade till lugn och påminde om att det var derbyfest. På planen framför ”Hovet” mot biljettkiosken hade polis satt upp kravallstaket för att dela av så att AIK supportrarna skulle gå åt höger och DIF åt vänster. Själv skulle jag gå till vänster för ingången till Greken ligger mitt emot Vipingången till Hovet (där går man in på de vanliga matcherna). Efter lite snack med vaktande polis i full kravallutrustning fick jag gå in på varma krogen. Nu började vibbarna darra ännu mer, planen såg ut som en krigsskådeplats med matchvärdar och poliser i en salig röra .
Men då pilsner hägrade så flög tankarna bort med ett "det är väl bra så det blir lugnt".
Våra biljetter skulle vi hämta i luckan vid ingång två dvs. stora ingången. Då vi går mot biljettluckan börjar de bepansrade piketbussarna som polisen förfogar över att köra in på området och ställa sig i ett zigzag-mönster. Mellan dessa bussar fick vi kryssa med risk för att bli påkörda fram till biljettkön . Lite längre ner mot Nynäsvägen kom c:a 7-8st hästburna kravaluniformerade ryttare för att fatta posto vid ingången.
 När vi fått våra biljetter så var det dags att ställa sig i kön för att komma in på arenan. Kön avancerade sakta framåt . Anledningen till det sega förloppet var att man delat av en yta med kravallstaket som gjorde att man bara släppte in en och en .  När man väl slunkit igenom nålsögat fick man finna sig i att bli noggrant kroppsvisiterad. Efter dessa procedurer var man äntligen inne på arena.
En reflektion på ovanstående är ju att AIK och polisen gjort allt för att förebygga ev. intermetso så långt. Visserligen var det lite besvärligt för oss men ok blev det en lugn match så---.
Matchen började med att DIF satte en oerhörd fart det verkade som de hade knaprat nått kul i omklädningsrummet det bara small och AIK hajade ingenting och pang 1-0 efter 58 sekunder. Dif fortsatte sin offensiv och AIK hängde inte med det minsta. Efter 4 min. fick Roger Melin nog och tog time out för att skälla ut spelarna. Efter det reste sig AIK och matchen lugnade ner sig något. I andra perioden fick AIK äntligen utdelning på sitt slit och kvitterade till 1-1 och de var på gång och hade lyckats vända matchen lite till sin fördel.
Men vad händer
Jo på den s.k. suporterläktaren börjar man slåss internt aik-are mot aik-are. Man pucklar på varandra med tifoflaggornas käppar 
hoppar på liggande, jagar iväg matchvärdarna och hotar de få poliser som var där. Inget hjälpte. Matchen fick avbrytas och spikern manade till lugn. Allt är ett enda kaos och matchen kom i skymundan. I förvirringen som uppstår rycker Jimmy Ölvestad åt sig pucken och gör ett elegant solomål.
Ny reflektion
Bråket på läktaren gjorde att matchen kom av sig . AIK offensiv hejdades av de hängivna sk suporterna  som så ivrigt hejade på AIK genom att fullständigt skita i dem och istället ägna sig åt att slåss utan tanke på att AIK gjort 1-1 och var på gång i matchen.
Helt plötsligt blev matchen ointressant även för oss vanliga supportrar. Fokus blev istället fajten på läktaren, och alla buanden mot pöbeln som slogs. I detta virrvarr gör DIF 2-1. De flesta av oss såg troligen inte målet då uppmärksamheten var så splitrad. 
AIK:s interna fajt började lugna ner sig, då kommer nästa grej. Man börja smälla av pyroteknik på läktarna brun rök väller upp mot globentaket. Plötsligt bryter sig ett antal difare loss och anfaller aik-läktaren . De motas bort och nu kommer nästa grej. Lugnt knallar ett 10-tal Aik-are mot DIFläktaren passerar under oss och har sina munkkåpor mycket noggrant nerdragna över ansiktet . Väl framme vid kanten av DIFläktaren smäller de av en rökbomb och i skydd av röken kaster de in en rökgrant mitt på DIFläktaren där det uppstår panik.
Nu har matchfunktionärerna fått nog och avbryter matchen helt. AIK och DIF kaptener vädjar i högtalarna om lugn speakern hotar med att utrymma globen.
Här har även Ove och jag fått nog. Vi tittar på varandra och nickar i samförstånd. Vi skiter i det här. Ove ringer sonen Anders och vi bestämmer att åka med Anders hem. Då är det tio minuter kvar av andra perioden.
När vi kommer ut är det som om man väntar ett anfall från den lede Fi i öster. Kravallpoliser, hästar, bussar, kravallstaket tom tyckte jag att jag såg några hundar.
 FY FAN.
Är detta idrott eller krig kan man undra. Ska man verkligen utsätta sig för detta. Är det meningen att man med livet som insatts ska gå på ett idrottsevenemang. Läste Lasse Anrell Aftonbladet som deklarerade att han tyckte detta var skit och aldrig kommer att sätta sin fot på ett derby igen.
Nu ropar ansvariga återigen på mer resurser för att kunna agera. Vad då för resurser. Använd dem som finns i stället för denna flathet.
Idioterna agera ju lugn och metodisk i vetskap om att ingenting händer dem .
INGENTING.   
De som anföll dif-arna fick ju agerat helt ostört utan som helst problem för dem själva.
Detta var i alla fall mitt sista derby. För lång tid framåt.
Brorsan och jag diskuterar faktiskt på fullaste allvar att ge upp våra platser på Råsunda nästa säsong. Är trött på att pröjsa 4500 kr på matcher som man inte vet om det blir bråk eller ej. Den här flatheten som ansvariga visar gör att den vanliga publiken kommer att sluta gå matcherna. Jag tror inte AIK kan ersätta bl.a. våra platser med nya utan det blir sämre klirr i kassan.
Det roliga är att jag skiter i vilket lag som hade vunnit igår nu blev det DIF so whot  

 En förbannad supporter 

Janne


fredag 30 juli 2010

Julita!

Älskade sommarstället!




"Så ljuvligt det är en tidig sommarmorgon när naturen tiger och kvinnorna fortfarande sover."





"Pricken över livet!"

Fortsättning...Del 3

När jag kom ut på parkeringen hade jag 3 stora vagnar med grejer efter kom Ove med lika många vagnar .Det såg omöjligt ut att få med allt ihop men tack vare Helges takbox och Volvons otroliga lastutrymme fick vi med oss rubbet. Det fanns även utrymme för lite färsk vit sparris .
Snabb färd tillbaks till båten och vi grejade 3 timmars gränsen. Ny resa genom Danmark och upp på den fantastiska bron som nu övergick till att bli en skräckens bro med ett nålsöga som skulle passeras för att nå friheten på andra sidan.Detta nålsöga i form av infartsbetalstationen
vissade sig vara en riktig rysare ty vid varje passering stod det en bastant tullare och kollade alla bilar.Men vår skyddsängel höll sin milda hand över oss så när det var min tur att betala började jag nervöst fumla med mitt kort vända det fel och det börja strula fram och tillbaka.
Tullaren som väntade på mig tyckte att jag tog så lång tid på mig att han flyttade sig för att hjälpa sin kompis på andra sidan.Snabbt hittade jag rätt bland knapparna bommen flög upp och framför oss var det lika fritt in i Sverige som Viktoria och Daniel uppför Storkyrkans gång.
Snabbt kort ax sedan mjukt stopp framför guppet så inte klirret skulle avslöja oss nytt ax och vi var fria. En snabb blick i backspegeln avslöjade att pärleporten slog igen i form av vår stadige tullare.Men vad gjorde väl det.
Oves kusin Kenta väntade oss och vi installerades i hans mysiga lilla lägenhet . Efter en liten välkomst whisky bar av det av till stammispubben där vi käkade en god middag. Tog en promenad till lilla torg där det var full rulle på uteserveringarna så det var bara att slå sig ner och ta sig en bira. Underbar sommarkväll

Torsdag

Efter en god frukost drog vi järnet upp till julita för att hinna se Sverige Danmark och senare även Ryssland Kanada . Däremellan hann vi starta grillen och grilla fläskkare och baka potatis som avåts med några glas av det nyinköpta vinet.

fredag

hemresa
Nu undrar väl alla vad som är vitsen med en sådan här resa samt vad är förtjänsten och då vill jag framhålla några viktiga faktorer

man skall vara pensionär så man inte måste ta semesterdagar eller annan ledighet
man skall lägga ut resan på fyra vardagar
man ska ha snälla kompisar på vägen ex. Ystad och Malmö som man kan hälsa på
man ska ha en god kompis det vill säga man kan bara vara två.(Då kan man ha maximal last)
är man tre går det bort för mycket vikt(större bil)
Vara noga med vikten
hålla hastigheten på väg hem så man inte blir stoppad och därmed kollad på lasten.

Janne



Ni undrar väl varför jag skickat med en hammarbyvideo.

Jo efter som vi alla är gnagare eller difare så vill jag inte störa detta alster med tråkningar men handen på hjärtat detta skulle även kunna

vara vi. Lyssna noga på Kentas text hur den passar med filmen

Stressade " panssisar" Del 2

Efter middagen bar det av till Ystads oas som likt en hägring ligger i hörnet av ...gatan.Denna hägring är verklighetens Kings Head som drivs av en tuff isländska nämligen allas vår Steina. En trevlig krögare som står pall för det mesta och med rappa svar tystar den mest påträngde
besökaren.Här känns det som alla är en enda stor familj med en storbildsteve i centrum där för dagen tre kronor gick vidare till kvartsfinal mot Danmark. Detta firades med en riktig stänkare Svarta Döden denna Isländska nationaldryck som Steina frikostigt bjöd på. Kvällen avslutade med att vi på lätta fötter vandrade hem till Janne och efter lite snack knoppade in.Det sista jag hörde från vår värd var att vi fick klara oss själva nästa morgon för han hade lite annat för sig fram på förmiddagen

Onsdag

Tidig start.Tysta som möss tassade vi ut för att inte väcka vår värd som måste ha mycket vila så han orkar sätta tänderna i de nödvändigaste reparationerna.Morgonen var strålande vacker och färden gick mot Malmö genom böljande gula rapsfält och grönskande skånska ängar.

Efter ny tankning passerade vi bron . Detta gigantiska bygge som det varit så mycke snack om . Alla olycksprofeter till trots har bron blivit en succé både trafikmässikt och miljömässigt.Trafiken har slagit alla rekord med goda inkomster för staten och miljön visar att den nya genomströmningen tack vare pelarna och den nya ön har givit friskare vatten och en bättre bottenfauna med bl.a. musselbankar och större fiskbestånd. Kostnaden idag är 350 kr en väg som kan betalas med kort i automaterna sen väntar en över 2 mil vacker upplevelse till man når Danmark. Efter ca 16 mils körning är vi nere i Rödby där färjan väntar för transport till Putgarden och Calles. Vi har tur och kan betala 500 danska kronor och åka på direkt. Dealen är att om man kan handla och återkomma inom 3 timmar så får man tillbaks 150 Danska kronor. De finurliga danskarna erbjuder en värdekupong på 250 danska kronor om man väljer att handla på båten och inte ta de 150 kr i kontanter.

Så här gäller det att elda på pang in på Calles rycka vinexperten jag lärde känna från förra året och ladda med vin. Efter 12 kartonger säger han att jag bara är uppe i 54 l och har ytterligare 36 l kvar bara att jobba vidare med ytterligare flaskor och några bag and boxar.
Sen är det ölen 110 liter men för viktens skull nöjer jag med 8 flak = 63 l Starkspriten 10 l blir istället 30 l och lättvinet 22 l blir 4 l
Varför denna spridning jo man måste hela tiden ha koll på vikten ! flak bira väger 8,3 kg i mitt fall blir det 66 kg vinet 90 l blir ca 100 kg
starkspriten ca 30 kg totalt 220 kg ove hade ungefär samma dtv 220 kg och totalt hade vi 440 kg. Volvon enl. reg. tar en last av 490 kg inkl. pass. dvs Ove som ju är en liten lätt kille på 100 pannor. Så spritvikten skulle igentligen vara 390-400 kg.
Varför detta snack om vikter och inte om vad man får ta med sig.Jag tänkte att denna lilla reseskildring även skulle vara en liten lärobok om hur det funkar. Tullen bryr sig i stort sätt inte om mängden sprit man har utan det viktiga för dom är vikten. Tar dom en så är det bara upp på en våg som kommer att vissa om du är för tungt lastad .Är du det får du pröjsa 100 kr /kg i övervikt vilken kan bli väldigt dyrt. Så ha alltid koll på vikten och inte procenten.

Stressade "panssisar"!

Citat från Jannes veckobrev:


" Sedan förra veckan har jag haft besök av två stressade pensionärer, kom sent tisdag em., 13 timmar senare försvann de lika fort som en Carlsberg efter en ökenvandring (citat stulet från AB). "
DEL 1
Tänkte ge en liten reserapport från oss stressade "panssisar" som försvann med ölen.

Äventyret startade i tisdags med att tuppen sparkade upp oss i ottan och såg till att vi kom iväg ordentligt. Efter bensintankning (ingen annan tankning) drog vi järnet ner till Gyllene uttern där den sedvanliga räkmackan med kaffe stod på menyn.Utsikten över Vättern fick vi se på kort för "Uttern" var inbäddad i en kraftig dimma med inslag av regn. Färden gick vidare i regnets tecken ned till Markaryd där vädergudarna beslöt sig för att ge oss en chans till soligt väder. Det var bra beslut för sikten blev fri och vi kunde följa Jannes anvisningar att ta 2 avfarten mot Hässleholm och att i Hässleholm hålla som han sa i telefon "jag säger det bara en gång rakt fram i varja rondell rakt fram, rakt fram rakt fram............." Låter det tjatigt? Tja men med facit i hand stämmer det faktiskt tror det var 10 rondeller eller något sånt. När vi precis trott att vi var fel ute och tänkte vända dök skylten Höör upp och vi var på banan igen. Sedan var det en baggis att ta oss till Ystad. Denna vackra skånska stad mötte oss i ett badande solsken.Men vi som varit med vet vad det döljer sig bakom denna vackra fasad. Jo en av Sveriges mest kriminaliserade städer: Ruskiga mordkomplotter våldtäkter ja allt som finns på den kriminella skalan. Detta har gjort att Ystad har anställt en av Sveriges mest meriterade kriminalare som utreder och löser allt sattyg . Nämligen Kurt Wallander. Därför fortsätter Ystad att bada i det vackra solskenet och och inge den trygghet vi besökaren vill känna .Men det finns en faktor till och det är allas vår Janne ramis

Denna nya trygga nyskåning som likt en smalare Edvard Persson utan pipa möter oss skrockande utanför sitt fantastiska ställe mitt i staden .

Man kan likna husen med en sammanhängande skånelänga där den kullerstensbelagda vägen kantas av en alle av pilträd (Säkert fel träd men det ska vara så i Skåne.)Här och var går det skrockande gäss (ska också vara i Skåne men sanningen var att det var några feta grannkäringar som var ute och gick. Snacket lät som kacklande gäss ) Varje hus har en fantastisk innerträdgård omgiven av en tegelmur.

Denna trädgård har i Jannes fall smyckats med frukträd och och ett stort antal rosor som i vissa fall har årtionden på nacken.En gräsmatta täcker större delen av gården och i rabatterna prunkar vårblommorna .

Nu kommer det berömmet
Allt andades pedantens välskötta handlag. Inte ett ogräs i rabatterna inga gula maskrosblommor.Allt i perfekt trim. Fantastiskt och överraskande. Vem kunde tro att en gammal fotbollsdomare hade sådana handlag.Kändes som vi åkt fel och hamnat hos Tage.

Nästa överraskning var att vi skulle få vara med och premiärgrilla. Sagt och gjort Grillen åkte fram och jag utsågs till grillmästaren medan Ove och Janne fixade salladen och gratängen.Kotletterna var så klart från Skånska grisar som fått böka i den omgivande bokskogen för att sedan lyckligt få dö och hamna i grillmästarens erfarna händer som just öppnat grillölen. Middagen avåts i Jannes uterum med ett gott vin.

Kom sen inte och säg att vi män inte kan fixa och dona mys för oss själva

Dom häckar hos oss!!

Så har hösten slagit till igen. Den här gången gick det snabbt tog knappt en
timme så ändrades temperaturen till 10-12 grader och regnet öste ner.
I samband med omslaget skedde en märklig händelse som jag tänkte
berätta om.
Varje år har ett sedesärlepar slagit sig ner och häckat hos oss. Vi har alltid
sagt att det är samma par som kommer år från år för att de tycker vi är så
trevliga och vi har så mysiga häckningsplatser att erbjuda. Men det är bara vi
som vill tro att det är samma par det finns inga egenliga bevis för att det är så.
Nåväl årets par är lika folkkära och trevliga som tidigare års. De håller oss
sällskap när en vi visar oss ,kvittrar och vippar kring benen och framför allt
blir de glada när jag börjar klippa gräset och maskinen vispar runt och
blottlägger en massa godismaskar och andra kryp.
Plötsligt ändras deras beteende de samlar allt godis i näbbarna och flyger upp
till lillstugans taknock och försvinner för att sedan med tom näbb flyga ut och
jaga mera
Aha de har fått ungar och man förstår att en bråd tid har börjat.Men trots
detta har de alltid tid med att glädja oss.
och dagarna går
En dag kommer vi hem från Vingåker och när jag kommer ut på gräsmattan ser jag
en förskrämd liten varelse sitta och kura i gräset invid flaggstången. Fan
också tänker jag det är en unge som ramlat ur boet.Vad göra? jo gör som med
blåmesana ta stegen och lyft upp ungen i boet igen.
Så blev det jag tog fram stegen reste den mot nocken fångade ungen och petade
försiktigt in den i hålet jag sett ärlorna försvinna i. Nöjd med min insatts
satte jag mig med en öl för att lugna mig innan grillningen skulle börja.
Vad händer
Jo tokfan klättrar ut på nocken igen och sitter där och plirar och plötsligt
tar den sats och hoppar ut över taket flaxar lite och dimper ner i gräset och
pilar snabbt in i det skyddande snåren omöjlig för mig att hitta. Jaha vad gör
jag nu med tanke på räven som smyger omkring huset eller för att inte tala om
kattfan som brukar dyka upp i bland.
Då ser jag mamman som med konstiga turer försöker få mig att följa henne från
platsen. Jag ser även två ungar till och även pappan .Aha tänker jag hela
gänget har hoppat ur boet och de äldre fåglarna säger till mig att ge fan i och
lägga mig i.Detta klarar de själva.Jag tycker mig även höra att ungen i snåret
säger att ta bort gubben det var han som lyfte tillbaks mig i boet när jag
äntligen hade samlat mod och hoppat ut nu fick jag göra det en gång till tack
vare honom men nu får räcka.
Jag förstod plötsligt att jag lagt mig i naturens gång .Det var dags för
ungarna att hoppa ur boet.
Ärleparet hade full koll på ungarna och fortsatte att mata dem runt om oss. Vi
hörde ett pip och vips var mamman där och gav dem mat och så höll det på och
ungarna växte.
Men som vanligt stod tragedin runt hörnet
En morgon tyckte jag det var så tyst. Inget tjat om mat utan alldeles tyst. Jag
gick runt och plötsligt hittade jag resterna av en av ungarna.Tusan också har
räven eller katten fått tag i hela gänget eller vad har hänt. Samlade snabbt
ihop resterna och slängde dem i soptunnan och fortsatte leta.Så hör jag
välkända pip från äppelträdet och där är resten av gänget de hade klarat sig.
I torsdags skulle vi åka hem till Solna och vattna blommorna.Jag gjorde som
vanligt min runda för att stänga och låsa och kliver ut från lagården då
ärlemamman sitter några meter från mig ock kollar på mig. Bakom henne sitter en
av ungarna med sur min och tittar på mig.
Vad händer tänker jag
Plötsligt börjar mamman knalla runt mig ock vippa som om hon ville säga hej då.
Jag hör mig själv fråga jaså ska ni dra till egypten nu är inte det lite väl
tidigt när det är så varmt.
Då hör jag henne svara nej då när du är tillbaks har värmen försvunnit så det
är hög tid för oss att dra nu.Vi sticker i dag eller i morgon så jag tänkte
bara säga hej då och tack för allt och hoppas vi ses nästa år.Jag tog med ärlan
som gärna vill tacka dig också framför allt föratt du räddade honom den där
gången vid flaggstången.Sedan vände hon sig till den tonårssura ärlan med
uppmaning att tacka och säga hej då.Ärlan stönade något som lät som hej då
vippade på stjärten och vände sig om.
Men vad nu här står jag med två fåglar framför mig och drömmer .Vi stod nog så
i några minuter och tittade på varandra. Jag stod kvar för att se vad som
skulle hända så gjorde även fåglarna.
Jag visste att så fort jag rörde på mig skulle de flyga iväg. Så sa jag hej då
flyg försiktigt och började gå mot bilen då flög de upp i päronträdet och var
sedan borta.
Janne