Dom häckar hos oss!!

Så har hösten slagit till igen. Den här gången gick det snabbt tog knappt en
timme så ändrades temperaturen till 10-12 grader och regnet öste ner.
I samband med omslaget skedde en märklig händelse som jag tänkte
berätta om.
Varje år har ett sedesärlepar slagit sig ner och häckat hos oss. Vi har alltid
sagt att det är samma par som kommer år från år för att de tycker vi är så
trevliga och vi har så mysiga häckningsplatser att erbjuda. Men det är bara vi
som vill tro att det är samma par det finns inga egenliga bevis för att det är så.
Nåväl årets par är lika folkkära och trevliga som tidigare års. De håller oss
sällskap när en vi visar oss ,kvittrar och vippar kring benen och framför allt
blir de glada när jag börjar klippa gräset och maskinen vispar runt och
blottlägger en massa godismaskar och andra kryp.
Plötsligt ändras deras beteende de samlar allt godis i näbbarna och flyger upp
till lillstugans taknock och försvinner för att sedan med tom näbb flyga ut och
jaga mera
Aha de har fått ungar och man förstår att en bråd tid har börjat.Men trots
detta har de alltid tid med att glädja oss.
och dagarna går
En dag kommer vi hem från Vingåker och när jag kommer ut på gräsmattan ser jag
en förskrämd liten varelse sitta och kura i gräset invid flaggstången. Fan
också tänker jag det är en unge som ramlat ur boet.Vad göra? jo gör som med
blåmesana ta stegen och lyft upp ungen i boet igen.
Så blev det jag tog fram stegen reste den mot nocken fångade ungen och petade
försiktigt in den i hålet jag sett ärlorna försvinna i. Nöjd med min insatts
satte jag mig med en öl för att lugna mig innan grillningen skulle börja.
Vad händer
Jo tokfan klättrar ut på nocken igen och sitter där och plirar och plötsligt
tar den sats och hoppar ut över taket flaxar lite och dimper ner i gräset och
pilar snabbt in i det skyddande snåren omöjlig för mig att hitta. Jaha vad gör
jag nu med tanke på räven som smyger omkring huset eller för att inte tala om
kattfan som brukar dyka upp i bland.
Då ser jag mamman som med konstiga turer försöker få mig att följa henne från
platsen. Jag ser även två ungar till och även pappan .Aha tänker jag hela
gänget har hoppat ur boet och de äldre fåglarna säger till mig att ge fan i och
lägga mig i.Detta klarar de själva.Jag tycker mig även höra att ungen i snåret
säger att ta bort gubben det var han som lyfte tillbaks mig i boet när jag
äntligen hade samlat mod och hoppat ut nu fick jag göra det en gång till tack
vare honom men nu får räcka.
Jag förstod plötsligt att jag lagt mig i naturens gång .Det var dags för
ungarna att hoppa ur boet.
Ärleparet hade full koll på ungarna och fortsatte att mata dem runt om oss. Vi
hörde ett pip och vips var mamman där och gav dem mat och så höll det på och
ungarna växte.
Men som vanligt stod tragedin runt hörnet
En morgon tyckte jag det var så tyst. Inget tjat om mat utan alldeles tyst. Jag
gick runt och plötsligt hittade jag resterna av en av ungarna.Tusan också har
räven eller katten fått tag i hela gänget eller vad har hänt. Samlade snabbt
ihop resterna och slängde dem i soptunnan och fortsatte leta.Så hör jag
välkända pip från äppelträdet och där är resten av gänget de hade klarat sig.
I torsdags skulle vi åka hem till Solna och vattna blommorna.Jag gjorde som
vanligt min runda för att stänga och låsa och kliver ut från lagården då
ärlemamman sitter några meter från mig ock kollar på mig. Bakom henne sitter en
av ungarna med sur min och tittar på mig.
Vad händer tänker jag
Plötsligt börjar mamman knalla runt mig ock vippa som om hon ville säga hej då.
Jag hör mig själv fråga jaså ska ni dra till egypten nu är inte det lite väl
tidigt när det är så varmt.
Då hör jag henne svara nej då när du är tillbaks har värmen försvunnit så det
är hög tid för oss att dra nu.Vi sticker i dag eller i morgon så jag tänkte
bara säga hej då och tack för allt och hoppas vi ses nästa år.Jag tog med ärlan
som gärna vill tacka dig också framför allt föratt du räddade honom den där
gången vid flaggstången.Sedan vände hon sig till den tonårssura ärlan med
uppmaning att tacka och säga hej då.Ärlan stönade något som lät som hej då
vippade på stjärten och vände sig om.
Men vad nu här står jag med två fåglar framför mig och drömmer .Vi stod nog så
i några minuter och tittade på varandra. Jag stod kvar för att se vad som
skulle hända så gjorde även fåglarna.
Jag visste att så fort jag rörde på mig skulle de flyga iväg. Så sa jag hej då
flyg försiktigt och började gå mot bilen då flög de upp i päronträdet och var
sedan borta.
Janne